På minnesdagen över förintelsens offer bar överlevande och anhöriga till överlevande fram nära och gripande vittnesbörd om mänskligt lidande under nazismen. Tobias Rawet berättade om hur han som sexåring hade fått gömma sig undan sina förföljare i en latrintunna i Lodz getto. Hur fasansfullt skrämmande för det lilla barnet, hur ofattbart våldsförande av människan, mot människan!
Den 16 januari 2009 vändes en israelisk stridsvagnspipa mot palestiniern Izzeldin Abuelaish hus i Gaza och slet, med två granatträffar rakt in i huset, tre av hans barn i stycken! Idag pågår en process mot den israeliska militären. Se vidare SvD 2012-02-24, ”Döttrarnas död får inte vara förgäves”.
Någonstans i detta ögonblick och om och om igen gömmer sig ett litet barn, värjer sig ett lite barn mot det onda, som utspelar sig på vår planet! Vår mänskliga plikt är att skapa lösningar och villkor för att tämja den förmåga till oförrätt, som tycks finnas latent hos oss alla! Vi kan inte nöja oss med att låta nationsgränser bli vårt skydd eller en mur mot omvärlden! Då är och förblir förintelsens offer just ett offer och inte den källa ur vilken nytt mänskligt och empatiskt liv kan flöda! Vi måste därför se, känna och hindra lidandet hos alla de mänsklighetens barn, som just nu försöker undfly sina förföljare! Detta måste gälla oberoende av var våldet utspelar sig! I sin bok ”The better angels of our nature: The decline of violence in history and its causes” redovisar Steven Pinker hur våldet minskat i världen.DN.se Glädjande, även om våldet aldrig får reduceras till ett statistiskt fenomen! Genom att bygga och trygga en värld på grundval av spelregler, som säkrar vår gemensamma miljö, minoriteters rättigheter genom rimlig hänsyn, individers rättigheter såsom de utvecklats i FN:s stadga om mänskliga rättigheter etc. kan vi tämja ”vilddjuret” inom oss och ge våra barn en ljusare framtid. Det finns ingen anledning att låta en sådan utveckling stanna vid nationsgränsen!
