De villkor som Sverige folkrättsligt traditionellt tillämpar medför att Palestina inte nu och knappast heller framöver kan påräkna något svenskt erkännande. För detta förutsätts att egen kontroll över den tilltänkta statsbildningen kan upprätthållas. Villkoret kan därmed vara omöjligt att uppfylla. Ett erkännande, som inte backas upp i praktiken ger emellertid inte någon säker statsbildning och är därför inte så mycket värt! Finns det någon mellanväg? Principen om egen kontroll har inte iakttagits strikt i Kosovofallet. Där kunde avsteg ske, som ett led i det internationella statssamfundets ingripande i Balkankonflikten på 1990-talet. Motsvarande borde vara möjligt när det gäller Palestina men då baserat på att omvärlden ställer sig bakom och stöder såväl palestiniernas som israelernas rätt till egna statsbildningar samt säkrar de båda gruppernas mänskliga rättigheter. Här blir då problematiken tydlig! Nyckeln till framgång har inte bara Israel, inte bara Palestina, inte bara USA etc. Så länge någon stat hotar någon av de inblandade parternas existens går ekvationen inte ihop! Så länge någon part inte vill medverka till att alla invånare får förutsättningar att existera i enlighet med FN-stadgans statuter om individernas rättigheter går ekvationen inte ihop! För att lösa ekvationen måste fokus flyttas från staters rättigheter till individers rättigheter där grundläggande värden upprätthålls genom tillkomsten av globalt verksamma institutioner med uppgifter att säkerställa korrekt och likvärdig behandling oberoende av var i världen man bor! Perspektivet är en värld utan gränser där människor samverkar, lokalt, regionalt och globalt kring gemensamma angelägenheter. Här borde Israel – Palestina kunna bilda skola! Jerusalem borde få utvecklas till en internationell, öppen fristad för alla och för alla trosriktningar, respekterad av alla som en global mötesplats! Ett intressant exempel på samverkan mellan människor med olika bakgrund redovisas av Karin Henriksson i SvD, 2012-02-17, ”I USA kan vi praktisera islam som vi önskar”.